Fredrika Cervin och Lisa Olsson - SP1A
9/10-2010
Kapitel 1 – Babel
John Smith klampar tungt in i mataffären för sitt dagliga matinköp. Han yrar runt i affären med bestämda steg och irriterar sig på de gamla damerna som tar upp stor plats med sina rollatorer och inte når upp till översta hyllan. Han undrar varför de tvunget måste gå och handla på hans lediga dag när de inte har något bättre för sig än att sticka vantar och spela bridge hela dagarna. Mitt i all frustration får han syn på människan som är värst av alla. En kort, skäggig, tjock liten man som alltid bär omkring på en säckpipa. Han har sett honom i affären så länge han kan minnas och på något vis lyckas de alltid träffa på varandra när de minst anar det. Han suckar och knuffar sig igenom ett helt ålderdomshem på utflykt för att komma till kassan.
Wilhelm står och sträcker sig upp mot översta hyllan för att försöka nå hårborttagningsmedlet. Ännu ett misslyckat försök och han blir så illa tvungen att gå omkring med hopväxta ögonbryn en dag till. Att fråga någon skulle han aldrig göra, något måste man klara av själv här i livet. Det har han lärt sig den hårda vägen. Han vänder sig om med en suck och börjar gå mot kassan för att betala sina andra varor. På vägen dit ser han den breda ryggtavlan av John Smith, mannen han helst vill slippa se. John Smith är mannen som har allt som Wilhelm inte fick, muskler, pondus och framför allt, långa ben. Varför John välsignades med allt det Wilhelm vill ha vet han inte. Men det Wilhelm vet är att han vill undvika att se John för att slippa bli påmind om allt det han inte har. Den ende som är värre än John är Arthur Jones, pojken i hans kvarter, med de längsta benen någonsin.
Arthur är på väg hem från skolan, äntligen är dagen över och han får komma hem till sin mormor. Det enda negativa med att komma hem är att hans mobbare från skolan är hans granne. Därför hatar Arthur att gå och lägga sig på kvällen, man vet aldrig vad som händer när man inte är på sin vakt. Arthur går in genom den rostiga dörren till sitt hus och möts direkt doften av mormors grönkålssoppa och mormor sittande vid köksbordet med ett leende på läpparna. I köket tillsammans med mormor är det enda stället han känner sig trygg. Mormor sitter och lagar hans gosedjursälg, Stig-Helmer, som har spruckit i ena hornet. Hon är redan klar med hans kanin och hans sköldpadda som också hade gått sönder. Stig-Helmer och Arthurs andra gosedjur har en tendens att alltid gå sönder under natten. Men det finns en tid på dagen som Arthur gillar mest och det är när Liv, hans andra granne kommer hem från jobbet. Tyvärr vet han att det kommer att dröja minst ett par timmar till. Liv är den finaste han vet även om han aldrig har pratat med henne, men han tänker att någon som är så fin på utsidan måste vara minst lika fin på insidan också. Men det har han inte sagt till någon. Tänk om mobbarna fick reda på det. Det skulle vara hemskt.
Liv suckar och gnuggar sig i ögonen. Klockan är knappt två på eftermiddagen men de hungriga människorna hopar sig redan vid disken. Det kommer att bli en lång dag. Liv är tjejen som visar upp en perfekt fasad men som på insidan är en enda stor röra. När Liv var liten blev hon misshandlad av sin pappa så nu har hon ingen familj kvar. Men den tiden har hon lämnat bakom sig. Liv är 19 år och bor ensam med sin katt Shiba. Hennes katt är den enda vännen hon har men det är det inte så många som vet, de flesta tror att hon har hur många vänner som helst. Hennes enda sociala aktivitet är festerna på helgerna och då framstår hon som social, trevlig och populär. Hon vet precis hur man ska agera för att inte verka svag. Hon jobbar på Starbucks i centrala London och ibland arbetar hon extra som modell för att tjäna lite mer pengar. Plötsligt slängs Liv tillbaka till verkligheten när en man hon känner igen beställer en kaffe latte.
Den långa stiliga mannen heter Sir Harry Loren och är adlig. Varje lördag kommer han in och beställer en kaffe latte och varje lördag lägger Liv märke till honom. Harry bor egentligen inte i staden men han äger en lägenhet ett kvarter bort från Starbucks. Han tycker inte alls om att bo i familjens gamla herrgård utanför London. Han rivs bättre i centrum. Harry är i tjugoårsåldern och har sedan barnsben levt ett mycket hektiskt liv. Hans föräldrar var bland de rikaste i landet och efter deras död fick Harry ärva deras pengar. Därför har Harry aldrig varit sparsam utan alltid gjort det han känt för. Tyvärr lägger inte Sir Harry Loren märke till Liv utan har bara ögon för Rachel. Rachel som alltid sitter i hörnet och läser tidningen.
Rachel sitter i hörnet på Starbucks med The Guardian, precis som varje lördag. Just idag är det en bild på fåglar på framsidan av tidningen och Liv lägger märke till hur Rachel snabbt bläddrar förbi. Rachel fortsätter att läsa tidningen omsorgsfullt, precis som vanligt med en blåbärsmuffin på bordet bredvid hennes kaffe. Rachel är 21 och bor ensam i en lägenhet. Rachel har alltid tyckt om att vara själv och hörnan på Starbucks med tidningen i högsta hugg har blivit det perfekta sättet att stänga av sig från omgivningen för en stund. Rachel är en typisk pojkflicka och hon har sen dagen hon såg James Bond-filmerna haft en förkärlek till Aston Martin-bilar.
Precis när Rachel ska vända blad i tidningen blir hon avbruten i sin lilla värld. Hon hör ett avlägset ”Ursäkta?”, lägger ner tidningen och tittar upp för att möta blicken med en person hon inte har sett på väldigt länge.
