Kapitel 13

När Liv packat väskorna undrar hon vad hon håller på med. Hon kunde ju inte ge sig av nu, hon som aldrig brukar göra saker som inte var säkra eller inom kontroll. Liv stänger väskan och ger sig ut i den kalla natten.

Rachel står och huttrar nere vid hamnen. Kommer inte någon dyka upp snart, tänker hon. hon hade faktiskt stått där nere i 20 minuter nu. när hon precis tänkte vända om hör hon en bil som närmar sig. Nu är bilen nära och den kör upp bredvid henne och stannar. Hon ser en stor läskig man med ett hemskt ärr i ansiktet kliva ur bilen. Rachel rycker till och funderar på att springa sin väg. Mannen grymtar något om “nån jävla dvärg” och sparkar på bildäcket.

John Smith öppnar bagageluckan och tar ut sin väska. “vem fan var nu den där som stod bredvid bilen och såg livrädd ut” tänker john.


Lisa N, Louise F, Emma O och Freja.

Kapitel 13

Harry sitter och får manikyr på en av Londons finaste salonger. I rummet bredvid ser han Rachel komma och hämtar soporna.
“Wzzup Rachel?”
“Jodå, det är bara bra, lite mycket just för tillfället så jag extrajobbar här ibland.”
“Samma här”, säger Harry och tittar på sina spruckna nagelband..
“Jag ska åka iväg, till Asien”,säger Harry. Du bangar inte följa med?”
“Bjuder du?!”
“Jaja, jag hämtar upp dig utanför Starbucks halv sju?”
“Ska jag packa varmt då?” frågar Rachel.
“Packa för varma dagar och kalla nätter!”
Rachel tror inte sina öron. Ska Sir Harry Lauren bjuda HENNE på en resa?! Han måste vara ironsik.. Hon går ut med soporna och åker iväg till Starbucks för att ta sitt dagliga kaffe och muffins. Hon glömmer allt och öppnar den nyutkomna Peoples magasine.

När hon några timmar senare tittar ut genom fönstret står till hennes förvåning Harrys limosine och väntar på henne.
” Jag måste bara göra ett ärande innan vi åker till hamnen”

Arthur ligger och gråter i sin säng när det knackar på dörren. Han trycker kudden över huvudet och hoppas att de ska gå iväg men när de forsätter knacka öppnar Arthur till slut..
“Vvvvvaaad vill nii?” snyftar Arthur skrämt.
Utanför står Harry och Rachel.
- Du ska med på äventyr gingerkid.

John Smith smyger som en vålnad längs Londons gator, han smiter in i gränder och undviker gatlyktornas sken för att inte bli upptäckt. Han är ju faktiskt efterlyst för mord och har flytt från häktet. “Finns bara en sak att göra, jag måste fly landet” tänker John. Han styr stegen mot hanmen.

När mörket börjar falla, sammanstrålar alla i hamnen, Harry, Liv, John, Rachel och Arthur. “Nu är alla här, alla förutom Wilhelm” tänker Harry. Harry är nämligen också en viktigt bricka i spelet, han är Wilhelms medhjälpare och känner till hela planen. Harry och Wilhelm var älskare för några år sedan och är sedan dess nära vänner. Wilhelm hade underbara stunder när de var tilsammans. Många av dessa tillbringades i sängen...

Alice Herrström, Louise Trattner, Sarah Feltenheim, Kenan Aliefendic

Kapitel 13
Alice Flygare, Alice Brokelind, Desirée och Emilia

Sir Harry Loren går längs piren i hamnen, han letar efter ett fartyg som han blivit inbjuden att åka med. Han är vanligtvis inte någon som bara kan ge sig ut på impulsiva “uppdrag” som detta, han gillar att ha kontroll. Men för två dagar sedan hade ett brev trillat ner i brevlådan hos honom. En gul lapp hade legat på golvet i hans stora hall, på lappen stod det: Till sir Harry Loren. Avresan mot Lyckans Källa avgår nu på lördag klockan sju om aftonen från hamnen. Ett stort fartyg väntar på dig där. Ta med dig lämpliga kläder för en relativt lång resa. Hälsningar Wilhelm Klein.
Harry vänder på huvudet när han hör klapprande steg på bryggan. En lång, smal silhuett kommer gående mot honom. Han ser att det är en kvinna och blir först rädd, men sedan slår han på sin självsäkra sida och lutar sig ledigt mot räcket. Kvinnan som kommer fram till honom är mycket vacker. Hon ser sammanbiten ut och har sina händer långt nerstoppade i trenchcoaten och hennes svarta klackar klapprar rytmiskt mot bryggan.
“God afton fröken” säger han när hon kommer närmre. Han ler lite snett mot det mörka ansiktet som är gömt bakom ett par solglasögon. Han undrar hur hon överhuvudtaget kan se genom dem. Helt plötsligt får han en känsla av att någon iakttar honom och vänder sakta bort blicken från kvinnan framför honom. På bryggan på andra sidan hamnen ser han två personer röra sig i det svaga ljusskenet, och framför det lilla båthuset rör sig en liten knubbig figur.
“Är du här för att söka lyckans källa?” sa kvinnan plötsligt och Harrys uppmärksamhet riktar sig åter mot henne. Hon har tagit av sig solglasögonen och tittar på honom, han känner igen henne men kan inte riktigt placera henne. “Har vi träffats?” frågar han undrande och möter hennes blick. Men innan hon hinner svara avbryts dem av att det klampar på bryggan och Harry ser den lilla knubbiga figuren röra sig mot dem. Instinktivt tar han ett steg fram och föser kvinnan bakom sig. Den knubbiga figuren stannar 20 meter från dem och säger med en skrovlig röst:
“Fartyget avgår om två minuter.” Sedan vänder han på klacken och knatar tillbaka. längs bryggan.

Kapitel 13

Kapitel 13

Arthur lämnar sjukhuset med en lust att få konfrontera Wilhelm, den svikaren ska inte få komma undan! Han vet varken vad han ska säga eller hur han ska säga det, men han måste få det ur sig.

Wilhelm sitter och funderar på hur han ska kunna smita från polisstationen nu när John Smith inte längre är där. Kanske kan han lyckas strypa polismannen med skägget?

Arthur springer och springer, han bankar på Wilhelms port, den jäveln öppnar inte! “Du dödade min mamma ditt as!” skriker Arthur ledsamt och desperat. Arthur märker hur hans röst går upp i falsett och tänker att det inte är lätt att vara tretton år och kille... men som tur är har nog ingen hört eller sett honom. Men när han ser sig omkring så står en man med sin hund och asgarvar åt honom.

När telefonen ringde tidigare och Danny svarade så fick han erbjudande om en lägenhet i vad som beskrevs som ett lugnt och fridfullt kvarter. Danny tog med sig hunden Felix ut för att titta på lägenheten. Men det första han möts av i det “lugna” kvarteret är en galen rödhårig liten kille som står och skriker i tonårsfalsett att någon har dödat hans mamma, vad trevligt.

“Hur är läget pysen?” säger Danny cool lugnt. Killen som heter Arthur förklarar att hans mormor ligger i koma och hans mamma är död. “Skiiit” tänker Danny som är en enkel utbytesstudent från Sverige och hade inte varit med om värre en att hans katt dog när han var 7 år. Han vet inte vad han ska säga till främlingen som står och gråter hysteriskt i hans armar.

Wilhelm ropar högt efter polismannen. Snart dyker det upp en man i uniform som tittar på honom och frågar vad Wilhelm vill. .”Kom lite närmare bara, men snabbt!”. Direkt när polismannen har kommit hoppar Wilhelm upp samtidigt som han svingar sitt långa skägg som ett lasso och virar det runt polismannens hals. Polismannen faller till golvet, Wilhelm tar nycklarna och flyr! Han springer snabbt som vinden, han ska hem nu! När han äntligen når hemmet sitt ser han två långa idioter med en hund, han måste komma fram! Han sparkar därför hunden i magen och slår på männens knäskålar, de faller till marken och han kan äntligen komma fram till sin dörr.

av: Ebba S, Caroline H, Lisa O, Sarah E

John Smith är den personen som intresserar mig mest, hans personlighet är väldigt svårt att motstå och skriva om.
En ilsken person, som är socialt inkompetent och har ingen respekt för människor. Man märker att han har fått lite kärlek, på grund av att hans familjemedlemmar dog för ett tag sen. Det är en liten snäll person som vill komma ut från Johns kropp, men för att den lilla personen ska komma ut, behöver han öppna sig och det gör han med lite psykologisk hjälp.
Tycker att man ska skriva mer om hans åsikter om svarta människor.


Bilden:Ärret syns inte på grund av sidovinkeln. Sur och känslokall person.