Kapitel 13
Alice Flygare, Alice Brokelind, Desirée och Emilia
Sir Harry Loren går längs piren i hamnen, han letar efter ett fartyg som han blivit inbjuden att åka med. Han är vanligtvis inte någon som bara kan ge sig ut på impulsiva “uppdrag” som detta, han gillar att ha kontroll. Men för två dagar sedan hade ett brev trillat ner i brevlådan hos honom. En gul lapp hade legat på golvet i hans stora hall, på lappen stod det: Till sir Harry Loren. Avresan mot Lyckans Källa avgår nu på lördag klockan sju om aftonen från hamnen. Ett stort fartyg väntar på dig där. Ta med dig lämpliga kläder för en relativt lång resa. Hälsningar Wilhelm Klein.
Harry vänder på huvudet när han hör klapprande steg på bryggan. En lång, smal silhuett kommer gående mot honom. Han ser att det är en kvinna och blir först rädd, men sedan slår han på sin självsäkra sida och lutar sig ledigt mot räcket. Kvinnan som kommer fram till honom är mycket vacker. Hon ser sammanbiten ut och har sina händer långt nerstoppade i trenchcoaten och hennes svarta klackar klapprar rytmiskt mot bryggan.
“God afton fröken” säger han när hon kommer närmre. Han ler lite snett mot det mörka ansiktet som är gömt bakom ett par solglasögon. Han undrar hur hon överhuvudtaget kan se genom dem. Helt plötsligt får han en känsla av att någon iakttar honom och vänder sakta bort blicken från kvinnan framför honom. På bryggan på andra sidan hamnen ser han två personer röra sig i det svaga ljusskenet, och framför det lilla båthuset rör sig en liten knubbig figur.
“Är du här för att söka lyckans källa?” sa kvinnan plötsligt och Harrys uppmärksamhet riktar sig åter mot henne. Hon har tagit av sig solglasögonen och tittar på honom, han känner igen henne men kan inte riktigt placera henne. “Har vi träffats?” frågar han undrande och möter hennes blick. Men innan hon hinner svara avbryts dem av att det klampar på bryggan och Harry ser den lilla knubbiga figuren röra sig mot dem. Instinktivt tar han ett steg fram och föser kvinnan bakom sig. Den knubbiga figuren stannar 20 meter från dem och säger med en skrovlig röst:
“Fartyget avgår om två minuter.” Sedan vänder han på klacken och knatar tillbaka. längs bryggan.
Alice Flygare, Alice Brokelind, Desirée och Emilia
Sir Harry Loren går längs piren i hamnen, han letar efter ett fartyg som han blivit inbjuden att åka med. Han är vanligtvis inte någon som bara kan ge sig ut på impulsiva “uppdrag” som detta, han gillar att ha kontroll. Men för två dagar sedan hade ett brev trillat ner i brevlådan hos honom. En gul lapp hade legat på golvet i hans stora hall, på lappen stod det: Till sir Harry Loren. Avresan mot Lyckans Källa avgår nu på lördag klockan sju om aftonen från hamnen. Ett stort fartyg väntar på dig där. Ta med dig lämpliga kläder för en relativt lång resa. Hälsningar Wilhelm Klein.
Harry vänder på huvudet när han hör klapprande steg på bryggan. En lång, smal silhuett kommer gående mot honom. Han ser att det är en kvinna och blir först rädd, men sedan slår han på sin självsäkra sida och lutar sig ledigt mot räcket. Kvinnan som kommer fram till honom är mycket vacker. Hon ser sammanbiten ut och har sina händer långt nerstoppade i trenchcoaten och hennes svarta klackar klapprar rytmiskt mot bryggan.
“God afton fröken” säger han när hon kommer närmre. Han ler lite snett mot det mörka ansiktet som är gömt bakom ett par solglasögon. Han undrar hur hon överhuvudtaget kan se genom dem. Helt plötsligt får han en känsla av att någon iakttar honom och vänder sakta bort blicken från kvinnan framför honom. På bryggan på andra sidan hamnen ser han två personer röra sig i det svaga ljusskenet, och framför det lilla båthuset rör sig en liten knubbig figur.
“Är du här för att söka lyckans källa?” sa kvinnan plötsligt och Harrys uppmärksamhet riktar sig åter mot henne. Hon har tagit av sig solglasögonen och tittar på honom, han känner igen henne men kan inte riktigt placera henne. “Har vi träffats?” frågar han undrande och möter hennes blick. Men innan hon hinner svara avbryts dem av att det klampar på bryggan och Harry ser den lilla knubbiga figuren röra sig mot dem. Instinktivt tar han ett steg fram och föser kvinnan bakom sig. Den knubbiga figuren stannar 20 meter från dem och säger med en skrovlig röst:
“Fartyget avgår om två minuter.” Sedan vänder han på klacken och knatar tillbaka. längs bryggan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.