Kapitel 8 – Wilhelms berättelse
I början var folk tröstande och förstående.
- Ja, ja, det är klart att han tror så. Mannen är ju helt förtvivlad!
De klappade honom på axeln och sa att ” Du kommer ta dig igenom detta också, seså.” Men när det började gå månader och år och han fortfarande inte tyckte att han kunde fortsätta sitt liv utan henne började folk undra, var han på väg att bli galen?
Detta var vad som utspelade sig för sju år sedan när en av tidernas mest folkkära skådespelerskor Birgitte Bardo avled. En hel nation, en hel värld sörjde denna tragiska förlust. Men all deras sorg tillsammans kunde inte mäta sig med den sorg som hennes man Wilhelm kände. Denna korta, grönklädde man vägrade acceptera att hon var död. Tillsammans med sin gamla rynkiga mopshund Frans stängde han in sig i sitt bibliotek. Han flydde in i böckernas värld för att försöka glömma och hitta en väg tillbaka till ett liv utan sin älskade Birgitte. Han somnade ofta i en brun läderfåtölj längst in i biblioteket med en bok på näsan. När han efter många år tyckte sig ha läst sig igenom hela biblioteket och hans saknad efter Birgitte fortfarande var lika stark var han nära på att ge upp. Men så en kväll såg Wilhelm Frans ligga under bordet och tugga på en bok han aldrig sett förut. Wilhelm lossade boken från Frans käftar och började bläddra iden. Redan efter första sidan var han uppslukad och när gryningen kom slog han ihop boken och flög ur fåtöljen - Mitt nya liv har börjat! ropade Wilhelm. Han var så glad att han gick ut på balkongen och spelade säckpipa i flera timmar. Hans bakfulle granne Harry Loren skrek ilsket från sitt fönster att om inte Wilhelm slutade skulle han köra upp Wilhelms säckpipa på ett ganska opassande ställe. Wilhelm bara log och vinkade, inget kunde förstöra hans glädje nu.
Boken berättade legenden om Lyckans källa som låg i Asien. Där skulle han kunna bli fri från sin sorg och börja ett nytt liv. Ett litet problem fanns dock. För att komma till Lyckans källa var man tvungen att passera fyra livsfarliga utmaningar och ingen hade någonsin klarat sig fram levande. Wilhelm bestämde sig för att ta med sig några medhjälpare som kanske skulle behöva offras på vägen, alla utvalda med stor noggrannhet.
Idag tre år senare har hans plan satts i rullning, för bara några dagar sedan med spridningen av dagboksanteckningarna. Nu sitter han i sin lägenhet med alla inblandades foton framför sig. Han tittar ömt på dem, mest på Rachel McCarley. Rachel är mest intelligent av alla i gruppen, och en otroligt skicklig kampsportare. Förutom blonda skandinaviska tjejer så älskar Wilhelm tjejer som kan slåss. Hon är alltså oumbärlig men viktig är också John Smith tänker Wilhelm. Smith kan klå vem som helst i slagsmål bara för att han är så fruktansvärt aggressiv och alldeles för dum att inse ett underläge.
- Och så kan han göra bomber, plus i kanten på dig Smith, skrockar Wilhelm.
- Och lilla Liv, säger Wilhelm till bilden på flickan. Du är ju rädd för både våld och mörker men jag känner på mig att du kan utvecklas till något mycket bättre och vara en riktig tillgång till gruppen. Du vill ju faktiskt kämpa för kvinnors rätt inom FN så helt ryggradslös kan du j inte vara. Om inte kan du ju alltid vara bra om någon behöver offras.
Sist men inte minst får också Arthur följa med. Wilhelm avskyr egentligen Arthur på grund av hans långa ben men han är ju ganska bra på matte, att simma och för att han egentligen är viktigast av alla. Arthur är viktig för att han har en väldigt stark önskan om att han mormor ska överleva sin sjukdom och det är precis detta lockbete Wilhelm ska använda på dessa trasiga och sorgsna människor. Löftet om att få sin önskan uppfylld och bli lycklig vid Lyckans källa. Om det så handlar om en mormor, en son att överföra sina värderingar på, en lycklig uppväxt eller bara att finna kärleken. Tyvärr så kommer inte Wilhelm be dem att läsa det finstilta, nämligen att de kanske inte kommer att överleva.
Wilhelm stryker ut några veck på sin gröna joddlardräkt och känner ett starkt sug efter något sött. En apfelstrudel skulle sitta fint. Han drar på sig sin alldeles för stora pälsrock så att han ser ut som en pälsboll med ben och ger sig iväg mot sitt tyska favoritkonditori några kvarter bort.
Han hajar till vid de stora tv-skärmarna på Piccadilly Circus. Ett bekant ansikte susar förbi på skärmen innan de klipper över till nyhetsuppläsaren. Wilhelm stannar till och lyssnar.
- För bara några timmar sedan mördades Howard Ross utanför sitt hem i en förort till London. Hans granne John Smith är huvudmisstänkt grundat på tidigare hot riktade mot Howard Ross. Mr. Smith är försvunnen från sitt hem och är efterlyst av polisen. Motivet till mordet misstänks vara rasism då Mr. Smith är öppet nazist och Mr. Ross var mörkhyad. Mr. Smith är sedan tidigare känd av polisen.
Under inslaget rullar bilder förbi, bilder på John och på Howard hems som är avspärrat av polisen.
- Helvete! Wilhelm sparkar till en stolpe.
Bredvid honom ryggar en kvinna med sitt barn skrämt tillbaka. Wilhelm tittar surt på henne och skyndar argt iväg. Wilhelm bryr sig inte ett dugg om den mördade Howard Ross. Han kände ju inte personen för Guds skull! Nej, han är rasande på John Smith.
- Hur kan Smith vara så fullständigt korkad?! Wilhelm muttrar för sig själv och går med bestämda steg tillbaka mot lägenheten. Gå och mörda någon just nu?! Jag behöver honom för uppdraget och då kan han inte sitta i fängelse.
Wilhelm stannar och drar ett djupt andetag och plötsligt går det upp för honom.
- Det finns bara en sak att göra, tänker han. Det är egentligen alldeles för tidigt, men äventyret måste börja ikväll.
Nu måste Wilhelm hitta Smith innan polisen gör det. Sedan gällde det att hämta upp alla andra och lämna London så snabbt som möjligt. Wilhelm skyndar hem till lägenhet medan mörkret lägger sig över Londons gator.
Alice Herrström
