Kapitel 6

 Kapitel 6                                                  Louise Trattner

Jag har sett den här flickan förr, tänker Liv. Men var och i vilket sammanhang? Den ovala ansiktsformen, de gröna ögonen, de fylliga läpparna, det svarta håret…

Vem är hon? Hon är ju en kopia av min egen mamma. Det enda porträtt jag har av henne skulle kunna föreställa den regnvåta flickan just i detta ögonblick stirrar stelt på det gulnande papper jag håller i handen. Pappret som den aggressive tatuerade mannen i bombarjackan råkat tappa och som han var så oerhört angelägen om att få tillbaka. Varför det förresten?

Rachel kramar sin farfars älskade gamla dagbok så hårt att knogarna vitnar. Vem är flickan med det gulnande papperet? Vad har jag med henne att göra? Har vi träffats förr? Ett gulnat papper i en främmande flickas hand betyder absolut ingenting. Inbillning, hjärnspöken. Ut härifrån!

Kvar sitter Liv, försjunken i tankar. Hennes mamma är ju sedan länge död. Har hon drömt om henne och velat se henne i en främlings ansikte? Önsketänkande om en möjlig halvsyster? Plötsliga Flashbacks från Starbucks. En flicka i ett hörn ständigt gömd bakom en tidning. Korpsvart hår. Var det hon?

Långsamt och omsorgsfullt vecklar hon ut det gulnande pappret.

Karta över Asien, ”Lyckans Källa” och så några rader på ett okänt språk. Kanske det talas i något asiatiskt land?

Harry! Kaffe-lattekillen, lördagsgästen från Starbucks! Snyggingen med de bruna ögonen som sägs vara så välutbildad. Han känner säkert någon som kan tolka texten. Men hur ska Liv, servitrisen på Starbucks, våga närma sig denne man som alltid behandlat henne som luft med denna fråga?