Kapitel 1

Fredrika Cervin och Lisa Olsson - SP1A

9/10-2010

Kapitel 1 – Babel

John Smith klampar tungt in i mataffären för sitt dagliga matinköp. Han yrar runt i affären med bestämda steg och irriterar sig på de gamla damerna som tar upp stor plats med sina rollatorer och inte når upp till översta hyllan. Han undrar varför de tvunget måste gå och handla på hans lediga dag när de inte har något bättre för sig än att sticka vantar och spela bridge hela dagarna. Mitt i all frustration får han syn på människan som är värst av alla. En kort, skäggig, tjock liten man som alltid bär omkring på en säckpipa. Han har sett honom i affären så länge han kan minnas och på något vis lyckas de alltid träffa på varandra när de minst anar det. Han suckar och knuffar sig igenom ett helt ålderdomshem på utflykt för att komma till kassan.

Wilhelm står och sträcker sig upp mot översta hyllan för att försöka nå hårborttagningsmedlet. Ännu ett misslyckat försök och han blir så illa tvungen att gå omkring med hopväxta ögonbryn en dag till. Att fråga någon skulle han aldrig göra, något måste man klara av själv här i livet. Det har han lärt sig den hårda vägen. Han vänder sig om med en suck och börjar gå mot kassan för att betala sina andra varor. På vägen dit ser han den breda ryggtavlan av John Smith, mannen han helst vill slippa se. John Smith är mannen som har allt som Wilhelm inte fick, muskler, pondus och framför allt, långa ben. Varför John välsignades med allt det Wilhelm vill ha vet han inte. Men det Wilhelm vet är att han vill undvika att se John för att slippa bli påmind om allt det han inte har. Den ende som är värre än John är Arthur Jones, pojken i hans kvarter, med de längsta benen någonsin.

Arthur är på väg hem från skolan, äntligen är dagen över och han får komma hem till sin mormor. Det enda negativa med att komma hem är att hans mobbare från skolan är hans granne. Därför hatar Arthur att gå och lägga sig på kvällen, man vet aldrig vad som händer när man inte är på sin vakt. Arthur går in genom den rostiga dörren till sitt hus och möts direkt doften av mormors grönkålssoppa och mormor sittande vid köksbordet med ett leende på läpparna. I köket tillsammans med mormor är det enda stället han känner sig trygg. Mormor sitter och lagar hans gosedjursälg, Stig-Helmer, som har spruckit i ena hornet. Hon är redan klar med hans kanin och hans sköldpadda som också hade gått sönder. Stig-Helmer och Arthurs andra gosedjur har en tendens att alltid gå sönder under natten. Men det finns en tid på dagen som Arthur gillar mest och det är när Liv, hans andra granne kommer hem från jobbet. Tyvärr vet han att det kommer att dröja minst ett par timmar till. Liv är den finaste han vet även om han aldrig har pratat med henne, men han tänker att någon som är så fin på utsidan måste vara minst lika fin på insidan också. Men det har han inte sagt till någon. Tänk om mobbarna fick reda på det. Det skulle vara hemskt.

Liv suckar och gnuggar sig i ögonen. Klockan är knappt två på eftermiddagen men de hungriga människorna hopar sig redan vid disken. Det kommer att bli en lång dag. Liv är tjejen som visar upp en perfekt fasad men som på insidan är en enda stor röra. När Liv var liten blev hon misshandlad av sin pappa så nu har hon ingen familj kvar. Men den tiden har hon lämnat bakom sig. Liv är 19 år och bor ensam med sin katt Shiba. Hennes katt är den enda vännen hon har men det är det inte så många som vet, de flesta tror att hon har hur många vänner som helst. Hennes enda sociala aktivitet är festerna på helgerna och då framstår hon som social, trevlig och populär. Hon vet precis hur man ska agera för att inte verka svag. Hon jobbar på Starbucks i centrala London och ibland arbetar hon extra som modell för att tjäna lite mer pengar. Plötsligt slängs Liv tillbaka till verkligheten när en man hon känner igen beställer en kaffe latte.

Den långa stiliga mannen heter Sir Harry Loren och är adlig. Varje lördag kommer han in och beställer en kaffe latte och varje lördag lägger Liv märke till honom. Harry bor egentligen inte i staden men han äger en lägenhet ett kvarter bort från Starbucks. Han tycker inte alls om att bo i familjens gamla herrgård utanför London. Han rivs bättre i centrum. Harry är i tjugoårsåldern och har sedan barnsben levt ett mycket hektiskt liv. Hans föräldrar var bland de rikaste i landet och efter deras död fick Harry ärva deras pengar. Därför har Harry aldrig varit sparsam utan alltid gjort det han känt för. Tyvärr lägger inte Sir Harry Loren märke till Liv utan har bara ögon för Rachel. Rachel som alltid sitter i hörnet och läser tidningen.

Rachel sitter i hörnet på Starbucks med The Guardian, precis som varje lördag. Just idag är det en bild på fåglar på framsidan av tidningen och Liv lägger märke till hur Rachel snabbt bläddrar förbi. Rachel fortsätter att läsa tidningen omsorgsfullt, precis som vanligt med en blåbärsmuffin på bordet bredvid hennes kaffe. Rachel är 21 och bor ensam i en lägenhet. Rachel har alltid tyckt om att vara själv och hörnan på Starbucks med tidningen i högsta hugg har blivit det perfekta sättet att stänga av sig från omgivningen för en stund. Rachel är en typisk pojkflicka och hon har sen dagen hon såg James Bond-filmerna haft en förkärlek till Aston Martin-bilar.

Precis när Rachel ska vända blad i tidningen blir hon avbruten i sin lilla värld. Hon hör ett avlägset ”Ursäkta?”, lägger ner tidningen och tittar upp för att möta blicken med en person hon inte har sett på väldigt länge.

Kapitel 2

Kapitel 2

Rachels snygge granne Harry Loren tittar på henne med sina stora bruna ögon och hon öppnar munnen av ren förvåning. Varför kommer han fram till henne av alla människor? Rachel blir lite nervös, men frågar artigt vad han vill. ”Har du läst klart din tidning? Eller kan jag få den?” frågar Harry. Rachel har inte läst klart hela tidningen, men hon vill inte verka otrevlig utan ler och ger Harry tidningen. Han säger tack, ler tillbaka och går ut från Starbucks. Rachel tittar efter honom och  tar en tugga på sin muffins. Han hade faktiskt pratat med henne! Rachel fylls först av en positiv känsla, som snabbt övergår i skepsis. Hon undrar varför han skulle vilja henne något på riktigt.

Arthur sitter hemma med mormor och gör sin biologiläxa. Han har prov dagen därpå och måste alltså plugga. Mormor sitter bredvid och prasslar med sin tidning som hon försöker vika ihop. Mormor frågar Arthur om han kan gå till affären och handla och lägger en inköpslista på bordet. Arthur brukar få gå och handla, tvätta och städa, men det är inget jobbigt tycker han. Han vill gärna  hjälpa mormor med saker. Arthur stänger biologiboken, tar inköpslistan och går ut i hallen. Där tar han på sig sin randiga mössa, sin gröna jacka och sina stora skor. Arthur önskar att han hade mindre fötter.

Liv är på väg hem från jobbet och vinden leker med hennes långa hår. Det börjar falla små droppar från himlen och Liv ökar farten för att inte bli alltför blöt innan hon kommer hem. När Liv står och fumlar med nycklarna dyker den snälla lilla tanten upp. Liv suckar. Tanten heter Ruthie Palmer och är 75 år gammal. Hon bor med sin man Timothy. Ruthie älskar Liv som om hon vore hennes dotter och gör allt för att göra Liv glad. Idag har hon bestämt sig för att ge Liv en tröja hon stickat. Det börjar bli kallt ute och hon vill inte att Liv ska frysa. Ruthie ger tröjan till Liv och kramar om henne. Liv besvarar kramen och tar artigt emot den mörkgröna, stickiga tröjan och går sedan in till sig. Så fort hon kommer innanför dörren kommer katten Shiba fram till henne och jamar. Liv kommer på att kattmaten är slut och hon går ut i regnet igen för att gå till affären. När hon kommer ut från dörren till trapphuset går hon rakt in i en lång, rödhårig kille som tappar sin kasse med matvaror på marken.

                                                                                                      Emilia Gerdin

Kapitel 3

Emma Ocsko sp1a

Kapitel 3

 Den rödhåriga manen blir rasande. Börjar skrika en massa fula ord till Liv han trycker upp henne mot väggen och säger att hon ska passa sig jävligt noga. När han ser att Liv börjar gråta släpper han henne samlar snabbt ihop sina matvaror och skyndar iväg. Ut ur hans ficka på den gröna bombarjackan trillar ett gulaktigt papper.

Liv sitter kvar en stund på marken och gråter. Minnena av hennes pappa som slår och skriker på henne gör henne alldeles darrig. Hon har inte träffat sin pappa på flera år nu men närkontakt eller att någon blir arg på henne gör att hon drabbas av panik. Hon känner långsamt hur hennes krafter återhämtar sig. Det har nästan slutat regna nu. Liv får syn på det gulaktiga pappret den stora rödhåriga mannen tappade. Hon plockar upp det och börjar långsamt gå längs Londons gator mot den lilla djuraffären tre kvarter bort.

Den lilla djuraffären en liten lokal som ligger i källaren på ett hörn. Butiken ser inte mycket ut för världen på utsidan, med sin stora gråa dörr som färgen har börjat låtsa ifrån, men på insidan är den en dröm för alla djurälskare. Här finns leksaker, djurgodis, foder och en massa andra saker man behöver till sitt djur. Affären är också väldigt modern och ljust inrett. När Liv kommer in i djuraffären vecklar hon upp den gulaktiga lappen den rödhåriga mannen tappade. Lappen är egentligen en utriven sida ur en bok. På sidan är det ritat en karta över Asien, i ena hörnet står det ” Lyckans källa” och några ord på ett okänt språk.

I en annan del av staden har Rachel pockat fram det gamla skrinet hon fick av sin farfar. Det är ett mycket vackert skrin i ek med en vacker ros på locket. Hennes farfar sa alltid att rosen betydde lycka. Rachel lyfter försiktigt på locket och plockar upp dagboken med de gulnadesidorna. Hon börjar bläddra i den och inser att det saknas fem sidor.

Kapitel 4 (Rättad)

Freja Brynskog SP1A

Kapitel 4

John Smith smäller argt igen ytterdörren bakom sig. Han ställer in matvarorna i köket, tar en öl och sätter sig framför TV:n. Han är fortfarande förbannad på kvinnan som gick in i honom. Han tar en klunk av ölen och försöker lugna sig. Istället för att jaga upp sig över det börjar han bläddra bland kanalerna tills han kommer fram till ett program om utdöda språk. Då kom han ihåg. Lappen! Han skulle ju kolla upp vad orden på den betydde. John Smith reser sig upp, går ut i hallen och plockar upp jackan från golvet. Han letar i höger ficka. Han letar i vänster ficka. John Smith släpper jackan och svär högljutt när han inser att han har tappat lappen.

Rachel blir förvånad att det saknas sidor i dagboken. Hennes farfar var alltid väldigt försiktig med sina saker och han skulle aldrig ha slarvat bort sidor ur sin älskade dagbok. Då ser hon det, sidorna har blivit utrivna med flit. Men varför? Och vem gjorde det? En massa frågor dyker upp i huvudet och hon bestämmer sig för att läsa dagboken för att få svar på dem. Men när hon öppnar dagboken råkar hon snegla på sitt armbandsur. Rachel ser att hon är sen och inser att dagboken får vänta. Hon tar snabbt på sig sina ytterkläder och rusar ut genom dörren.

När Liv kommer hem häller hon upp kattmat till Shiba. Sen går hon in i sitt sovrum och öppnar garderoben. Hon tar fram en låda där hon lägger saker som hon vill spara, men inte vill ha framme. Där finns bland annat några gamla foton. Hon sitter på sängen och tittar på sakerna i lådan en stund medan minnena svämmar över henne. Sen lägger hon ner lappen i lådan och ställer undan den igen. Hon sätter sig ner på sängen igen och funderar. Hon har en känsla av att det är bäst att spara lappen, men hon undrar om det är rätt. Den är ju inte hennes, men hon vill inte ge den till den våldsamma mannen. Hon vill inte träffa honom igen. Mannen var verkligen den typen av person som Liv hatar – han var som hennes pappa. Plötsligt väcks hon ur sina tankar av Shiba som sitter på hennes ben. Han ser på Liv med bedjande ögon som betyder att han vill leka.

”Ska vi leka?” frågar Liv och plockar upp Shibas favoritleksak från golvet. Då bultar det på ytterdörren. Liv rycker till och tappar leksaken på Shiba som fräser till och springer in under sängen. Liv reser sig och går nervöst mot dörren.

Kapitel 5

Frida Ekhem Landgré SP1A

Kapitel 5              

                  

Gamla minnen av Livs uppväxt forsar över henne. Framför sig ser hon en liten flicka öppna ytterdörren och mötas av vad som borde vara trygghet men synen av hennes pappa skrämmer bara den tioåriga Liv. Hon trycker bort bilderna och fokuserar. Det bultar ännu en gång på dörren, nu mer aggressivt. Hon öppnar och på andra sidan tröskeln står den rödhåriga mannen med ett hetsigt uttryck i ansiktet. Liv reagerar snabbt och drar åt sig dörren. Men mannen har redan satt sin fot i vägen. Han ryter åt henne att hon har något som är hans.

Arthur är precis på väg upp för trapporna med tunga steg. Han bär på sin söndriga väska. Mobbarna i skolan hade tagit sönder alla hans saker och det kunde faktiskt inte bli mycket värre än så här. Arthur hör helt plötsligt en mans mörka röst. Han tittar upp från sina tankar och ser en lång och muskulös man stå böjd över Liv. Arthur har inte gjort ett ljud ifrån sig men på bara någon sekund har mannen vänt sig om. Ett ärrat ansikte stirrar förbannat mot honom. Och med ens har han snabbt försvunnit ner för trapporna. Arthur stirrar efter honom och vänder sig sedan mot Liv som står skräckslagen i dörröppningen. Deras blickar möts men innan Arthur ens hinner få ur sig ett ord drar Liv snabbt igen dörren. Han står kvar där ensam i tystnad och funderar.

Liv kastar sig på låset och sjunker sedan ner med ryggen mot dörren. Han hade kommit tillbaks för den där lappen ändå. Men något hade fått henne att låtsas vara helt ovetande. Det kanske var dumt, nu kommer han antagligen komma tillbaks. Tankarna snurrar men hon går ändå fram till den lilla lådan längst in i garderoben och lyfter upp lappen. Liv läser det om och om igen men får fortfarande ingen förståelse över vad som står skrivet på lappen. Det ringer, hon stoppar lappen i bakfickan och glömmer ganska snabbt bort den. Några av hennes väninnor vill ses på starbucks och prata ihop sig om helgens skandaler. Så Liv drar på sig sin alltid så perfekta utsida och drar in mot stan.

Efter x koppar kaffe och kanske lite för många diskussioner kring alla möjliga små händelser i deras så speciella liv sitter Liv kvar ensam med en obehaglig känsla. Hon är inte sig själv med dem, inte någonstans. Hon slår bort tanken men allt känns plötsligt så otroligt löjligt och på låtsas. En ung tjej öppnar dörren till kaféet och drar av sig kapuschongen som droppar av vatten. Liv känner igen henne. Hon har ett mycket säreget ansikte som man lägger på minnet.

Efter att skakat av sig regnet glider Rachel lugnt in och sätter sig på den enda lediga platsen. Hon kommer och tänka på hur hennes farfars gamla dagbok fortfarande ligger kvar i väskan. När hon tar upp boken slås den av sig själv upp precis där de utrivna sidorna borde suttit. Rachels tankar försvinner bort och hon fastnar med blicken på en punkt och märker sedan hur någon till vänster tittar på henne. När Rachel vänder sig om ser hon att det inte är Rachel som personen tittar på utan boken. Personen håller en utriven gulnad sida i handen.

Kapitel 6

 Kapitel 6                                                  Louise Trattner

Jag har sett den här flickan förr, tänker Liv. Men var och i vilket sammanhang? Den ovala ansiktsformen, de gröna ögonen, de fylliga läpparna, det svarta håret…

Vem är hon? Hon är ju en kopia av min egen mamma. Det enda porträtt jag har av henne skulle kunna föreställa den regnvåta flickan just i detta ögonblick stirrar stelt på det gulnande papper jag håller i handen. Pappret som den aggressive tatuerade mannen i bombarjackan råkat tappa och som han var så oerhört angelägen om att få tillbaka. Varför det förresten?

Rachel kramar sin farfars älskade gamla dagbok så hårt att knogarna vitnar. Vem är flickan med det gulnande papperet? Vad har jag med henne att göra? Har vi träffats förr? Ett gulnat papper i en främmande flickas hand betyder absolut ingenting. Inbillning, hjärnspöken. Ut härifrån!

Kvar sitter Liv, försjunken i tankar. Hennes mamma är ju sedan länge död. Har hon drömt om henne och velat se henne i en främlings ansikte? Önsketänkande om en möjlig halvsyster? Plötsliga Flashbacks från Starbucks. En flicka i ett hörn ständigt gömd bakom en tidning. Korpsvart hår. Var det hon?

Långsamt och omsorgsfullt vecklar hon ut det gulnande pappret.

Karta över Asien, ”Lyckans Källa” och så några rader på ett okänt språk. Kanske det talas i något asiatiskt land?

Harry! Kaffe-lattekillen, lördagsgästen från Starbucks! Snyggingen med de bruna ögonen som sägs vara så välutbildad. Han känner säkert någon som kan tolka texten. Men hur ska Liv, servitrisen på Starbucks, våga närma sig denne man som alltid behandlat henne som luft med denna fråga?



kapitel 7

Kapitel 7

Tusentals tankar yrar runt i Livs huvud, hur ska jag kunna gå fram till Harry och be honom om hjälp?
Tänk så ignorerar han mig som han alltid gör? Ohh, jag håller på att spåra ur. Efter X antal koppar kaffe bestämmer sig Liv för att gå fram till Harry, tre meter från Harrys bord står hon där och tittar bestämt på Harry där hon möts av en blick som säger ett och ett annat.

Väl framme vid Harrys bord så frågar Liv om hon får sätta sig ner.
– Givetvis får du det, vad har du på hjärtat? sa Harry.
Liv sätter sig ner och tar fram den gula lappen ur bakfickan och frågar om han kan läsa vad som står på lappen eller om han kanske känner någon som kan översätta det som står på lappen. Harry tar en snabb titt men svarar snabbt och ilsket att han inte kan hjälpa till, Liv reser sig upp samtidigt som hon känner en djup ångest och att hela världen har svikit henne.

Rachel vaknar och går långsamt mot köket. Hon kan inte sluta tänka på den där tjejen, tankarna springer runt i hennes huvud. Rachel äter sin frukost, tar en varm dusch och bestämmer sedan sig för att titta på en James-Bond film.

Mitt inne i filmen så är det plötsligt någon som knackar på dörren, Rachel tar sig till dörren, Hon tar en titt genom kikhålet och blir snabbt chockad.
Harry Loren står utanför med ena handen bakom ryggen med något i handen men Rachel vet inte vad. Borde jag öppna, tänker Rachel? Ska jag bara ignorera det så att han tror att ingen är hemma?
Harry Loren knackar ytterligare en gång, då tog Rachel ett panik beslut och öppnade dörren.
Harrys djupa bruna ögon möter Rachel med en charmig blick som direkt får Rachel och bli generad.

Harry sträcker fram en bukett med blommor och ger henne en puss på kinden, Rachel kan inte tro att det är sant. Hon är i chocktillstånd. Efter ett par djupa andetag återhämtar Rachel sig och vägleder Harry in till lägenheten där de sedan går in till vardagsrummet och börjar prata. Rachel berättar för Harry att han ska känna sig hemma och går därefter in till sitt rum för att byta kläder.
Harry tittar omkring i hennes vardagsrum och lägger direkt märke till hennes farfars dagbok som ligger på bordet framför honom. Han tar en närmare titt på boken och märker direkt att 5 sidor är borta. Då slår en tanke honom. Liv.

Mohammed Abdul Rahim