Välkommen!

etta är SP1:as egen författarsida! Här publicerar klass SP1A på Katedralskolan i Lund alla kapitel i romanen vi har skrivit under läsåret 2010-2011. Karaktärer och genre har vi bestämt gemensamt i klassen, och sedan har eleverna skrivit varsitt kapitel under året som gått. Välkommen att njuta av denna superroman!

lördag 4 juni 2011

Kapitel 4 (Rättad)

Freja Brynskog SP1A


Kapitel 4

John Smith smäller argt igen ytterdörren bakom sig. Han ställer in matvarorna i köket, tar en öl och sätter sig framför TV:n. Han är fortfarande förbannad på kvinnan som gick in i honom. Han tar en klunk av ölen och försöker lugna sig. Istället för att jaga upp sig över det börjar han bläddra bland kanalerna tills han kommer fram till ett program om utdöda språk. Då kom han ihåg. Lappen! Han skulle ju kolla upp vad orden på den betydde. John Smith reser sig upp, går ut i hallen och plockar upp jackan från golvet. Han letar i höger ficka. Han letar i vänster ficka. John Smith släpper jackan och svär högljutt när han inser att han har tappat lappen.

Rachel blir förvånad att det saknas sidor i dagboken. Hennes farfar var alltid väldigt försiktig med sina saker och han skulle aldrig ha slarvat bort sidor ur sin älskade dagbok. Då ser hon det, sidorna har blivit utrivna med flit. Men varför? Och vem gjorde det? En massa frågor dyker upp i huvudet och hon bestämmer sig för att läsa dagboken för att få svar på dem. Men när hon öppnar dagboken råkar hon snegla på sitt armbandsur. Rachel ser att hon är sen och inser att dagboken får vänta. Hon tar snabbt på sig sina ytterkläder och rusar ut genom dörren.

När Liv kommer hem häller hon upp kattmat till Shiba. Sen går hon in i sitt sovrum och öppnar garderoben. Hon tar fram en låda där hon lägger saker som hon vill spara, men inte vill ha framme. Där finns bland annat några gamla foton. Hon sitter på sängen och tittar på sakerna i lådan en stund medan minnena svämmar över henne. Sen lägger hon ner lappen i lådan och ställer undan den igen. Hon sätter sig ner på sängen igen och funderar. Hon har en känsla av att det är bäst att spara lappen, men hon undrar om det är rätt. Den är ju inte hennes, men hon vill inte ge den till den våldsamma mannen. Hon vill inte träffa honom igen. Mannen var verkligen den typen av person som Liv hatar – han var som hennes pappa. Plötsligt väcks hon ur sina tankar av Shiba som sitter på hennes ben. Han ser på Liv med bedjande ögon som betyder att han vill leka.
”Ska vi leka?” frågar Liv och plockar upp Shibas favoritleksak från golvet. Då bultar det på ytterdörren. Liv rycker till och tappar leksaken på Shiba som fräser till och springer in under sängen. Liv reser sig och går nervöst mot dörren.

1 kommentar:

  1. Du har verkligen fört handlingen framåt! Frågeställandet i texten får en att tänka efter själv. Samtidigt har du behållit den lättsamma känslan och inte bombat oss med information. Bra skrivet!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.