kapitel 21

Kapitel 21

John stod kvar på samma dunge i djungeln som Bruce hade lämnat honom vid 20 minuter tidigare. Han hade panik och svetten rann ner för hans flintskalliga kantiga huvud, ” hur i helvete skall jag göra mig av med gubbjäveln och den där fjollan Harry” tänkte John för sig själv. John stod och tänkte ett tag, tills han fick en snilleblixt ” den där Harry kan jag lätt göra mig av med, han skall fan få känna på riktigt med däng” sa John tyst för sig själv. John tog raska steg tillbaka mot lägret.

Arthur tog ett djupt andetag, och tänkte inte på nackdelarna som kanske fanns på andra sidan undervattensbäcken. Han gjorde sig klar, tog ett djupt andetag och dök ner i vattenhålet. Efter de två första armtagen öppnade Arthur sina ögon försiktigt, Arthur kunde känna hur klart vattnet var, då hans ögon inte sved som vanligt. Han kunde se en slags bergsvägg längst fram i undervattenshålet. ”dit ska jag!” tänkte Arthur. Arthur kände halvvägs genom tunneln hur hans lungor började göra ont, han hade då varit under vattnet i över en minut, Det enda som slog Arthur var ”jag behöver luft”.

Wilhelm satt och stirrade på Harry, som försökte sig på att tillaga en björn som dom hade fångat i skogen någon timma innan. ”Den där lilla råttan verkar inte komma tillbaka och han har kartan!!!” utbrast Wilhelm i ett vrål som hördes över hela ön. ”Vad är det som försiggår” skrek Rachel som satt och läste romanen Molnfri Bombnatt i tältet. Wilhelm kokade av ilska då han tänkte på svikaren John, som bara hade försvunnit. Plötsligt såg Wilhelm John som kom ut flygandes från buskagen: ” Vart har du varit dit odrägliga svin” skrek Wilhelm. ”Tjenare mannen! Läääget? ” sa John med en lugn ton han annars inte brukade tala i. ”Svara vart har du varit?” sa Wilhelm. ”tag det lugnt jag är här nu och det är det viktiga!” sa John. Wilhelm grumlade och slog en argsint blick mot John.

John gick mot tältet. Han stannade och kollade sig omkring så kusten var klar. John kikade in i tältet för att se om någon hade rotat i hans saker. Det hade ingen. John tog ett steg in och lyfte på sin sovsäck. John hade dagarna innan hittat en skruvmejsel som legat precis utanför lådan de anlände i. John hade gömt den här skruvmejseln ifall den skulle komma till användning.

Det var nu kväll och det var sista natten de skulle tillbringa i det nuvarande lägret. Alla satt runt lägerelden förutom en, John. ”Vart är John, har han försvunnit igen?” frågade Rachel. Wilhelm svarade i samma sekund ”Det går inte att lita på honom, han bara försvinner hela tiden, Vi skulle egentligen ha gett oss av för några timmar sedan, men nu är det för mörkt”. Plötsligt hördes ett vrål från Johns tält. Tältet flög i tusen bitar och ut springandes från tältet kommer en argsint nazist med en skruvmejsel i handen med ett språng mot Harry. ”Dööööö!” skriker John. John satte skruvmejseln i halsen på Harry så att blodet sprutade åt alla håll. John gav ifrån sig ett ylande som en vilsen hund och tog Rachel på sin axel och sprang iväg. Kvar stod Wilhelm chockad och fattade ingenting.

OBS: Tjenare mannen ska uttalas som Ove Sundberg i solsidan

Av: Axel Lindehoff