kapitel 23

Kapitel 23

Lyckans källa

Rädslan försvann och Arthur fylldes istället av fridfullhet och medan allting svartnade framför ögonen på honom kände han en värme sprida sig genom hans kropp. Han uppfattade hur någon tog tag i honom men han reflekterade inte mer över det eftersom han redan hade accepterat att han var på väg att dö.

Plötsligt kände han en massiv smärta mot bröstet, som sedan spred sig ända ut i fingertopparna. Det svarta framför hans ögon upplöstes och han såg en suddig skepnad sitta lutad över honom medan den tryckte ner sin handlov mot hans bröstkorg. ”Det är okej, du lever, andas” hörde han en främmande kvinnoröst säga.

Det blev ännu lite klarare framför hans ögon och han kunde nu se främlingens ansikte tydligare. Trots sin höga ålder var hon vacker, med sitt korpsvarta hår och sina lysande blågrå ögon. 

”Kom” sa hon när deras blickar möttes.  Hon tog tag i Arthurs hand och drog med honom genom skogen. Han frågade gång på gång var de var på väg men kvinnan fortsatte genom skogen med bestämda steg utan att svara honom.

Efter ett tag började solens strålar leta sig genom skogens höga träd och Arthur hörde röster.  Han tvärstannade när han möttes av en sällsam syn.  Kvinnan som fört dit honom vände sig mot honom och log, ur sin ficka drog hon ut en fickplunta. Hon flinade lite och tog en klunk.

Plötsligt transformerade hennes skepnad och kvinnan framför Arthur var inte längre en gammal rynkig kvinna, utan ung och bland det vackraste han någonsin sett. Kvinnan tog tag i Arthurs hand och skakade den ”Amber”.

Alexis Hekmatfar SP1A