Välkommen!

etta är SP1:as egen författarsida! Här publicerar klass SP1A på Katedralskolan i Lund alla kapitel i romanen vi har skrivit under läsåret 2010-2011. Karaktärer och genre har vi bestämt gemensamt i klassen, och sedan har eleverna skrivit varsitt kapitel under året som gått. Välkommen att njuta av denna superroman!

söndag 22 maj 2011

Kapitel 17

Kapitel 17
De andra hör tumultet och skyndar sig dit för att ta reda på vad som har hänt. När de kommer rusande mot brasan får de se konturerna av Wilhelm som håller i en livlös kropp. Sir Harry Loren är den första att gå fram och han ser då att det är Liv som Wilhelm håller i. Tusen tankar av Harrys föräldrar virvlar genom hans huvud. Precis när han tror att han ska tappa kontrollen hör han John Smiths röst:
”Ja, detta är ju sorgligt, men vi kan inte ge upp nu. Vad som än händer så måste vi fortsätta, det vet ni mycket väl!”

Ingen vill inte säga emot den stora och barska John Smith, så alla drar varsitt djupt andetag och morskar upp sig. Wilhelm lägger ner Livs kropp på marken och rätar upp sin 150 centimeter långa kropp. ”Packa ihop era saker, vi måste röra på oss”, säger han kort.
     
Sedan hivar han upp sin ryggsäck på den ena axeln och börjar gå så fort hans korta ben bär honom. Sir Harry Loren och de andra skyndar sig att ta sina packningar och följa efter Wilhelm, som studerar kartan och funderar på vilken väg de ska ta.

Flera timmar senare slår sig gänget ner på marken för att ta en paus. Alla är utmattade efter att ha kämpat sig igenom skogens trånga snår, speciellt Rachel som dessutom är irriterad över blickarna som hon får av både Bruce och John. Kan inte männen bara lämna henne ifred?
      Plötsligt stelnar hon till. Hörde hon inte precis ljud från buskarna de nyss tog sig igenom? 
      Hon försöker säga något till de andra, men ingen lyssnar. John och Wilhelm är redan igång med att få fart på alla för att bege sig vidare i skogen. Rachel ignorerar sin rädsla, kommer snabbt på fötter och följer med de andra vidare in i den djupa, mörka skogen.
      Medan de slår sig fram genom trånga, taggiga snår kan Rachel inte bli av med känslan av att vara förföljd. Det prasslande ljudet kommer från gänget när de rör sig över marken med döda löv, men dunsarna hon tycker sig höra kan omöjligt komma från en människa. Plötsligt hör alla ett skrik och ett ljudligt brak bakom sig. De vänder sig häftigt om, men nu är allting tyst. Wilhelm har blivit nervös av oväsendet och försöker få alla att fortsätta framåt, men just när alla börjar röra sig upptäcker Rachel att någon fattas.
      Arthur är borta.

Sarah Ericsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.